En ny blogg.
Ett ställe som funnits en tid. Som jag sparat på till rätt tillfälle. Ett tillfälle som kom nu. Ikväll.
Jag kommer hålla det här för mig själv först. Smaka på det och se om jag vill dela. Se om jag hinner lägga tiden på att vara här.
Jag vill minnas detta. Allt det vackra. Alla dagar som går -dagar som är livet.
Jag vill fota och lätt kunna titta tillbaka. Jag vill minnas.
För mig är en blogg ett fantastiskt redskap för detta.
Och kanske delar jag allt detta med er senare... Om det känns rätt. Annars låter jag bli.
För det här är mitt. Min frizon. Där mina ord och tankar är det enda som finns.
Mina minnen. De som jag delar med de som fyller mig med kärlek och skratt. Allt det ljusa och lätta.
Sånt man måste kunna vända tillbaka till och minnas. Om hundra år...
